Kristian Anttila - Paris

Paris

Det sa; stopp
Orden löpte som krokar genom min kropp
Jag satte eld på kartorna och breven, kysste sagorna farväl

Du sa; stopp
Muren restes och golvet öppnade sin famn
Jag gav min framtid till en snurrande kompass som sände mig iväg...

Så hörde du...
Det är jag som är bränderna I Paris
Det är jag som är skotten I Turin
Det är jag som är viljan och vinden och inget rör mig

Det är jag som är drömmen om Amerika
Det är jag som är arvet I Spanien
Det är jag som är viljan och vinden men fann inget mod när jag ville be dig bli kvar...

Jag sa; stopp
Ändå hoppet och glömskan bröt sig ur mitt grepp
Kanske var det slumpen eller ödet eller kanske bara jag

Jag bad; stopp
Ändå skulden och svärtan bröt sig in I mig
Kanske var det slumpen eller ödet eller kanske bara rätt...

Så påminn mig;
Det är jag som är bränderna I Paris
Det är jag som är skotten I Turin
Det är jag som är viljan och vinden och inget rör mig

Jag är där när det smäller I Washington
Jag såg på när Stockholm gick upp I rök
Det är jag som är viljan och vinden men fann inget mod när jag ville be dig bli kvar...

Så jag for tillbaks I tid och över ocean
Störtade sida upp och sida ner efter svar
Fann en kravlös vän I tystnaden och apatin
Satte mitt sista hopp att nå dig till en melodi
Som lät ungefär såhär...